Jór Sponsortävling
Nu har jag tagit fram datorn och den får va på min mage nu när jag ligger helt utslagen i soffan. Jag är såååå nöjd med min dag! Det var första gången jag var tävlingsledare samtidigt som jag tog anmälan, var funktionärsansvarig och satt i sekreteriatet med datorn, alltihop för första gången. Så här i efterhand var det inte smart att ta så mycket nya grejer på en gång, men samtidigt så fick jag anstränga mig mycket och visa de andra vad jag går för.
Jag och mamma hade med oss en hel del grejer till tävlingen. Staket till collecting ring (och förstås till Mánis hage), två bord till caféet, partytält till caféet, en miljard lotteripriser som vår fina stallkompis Anita, och mamma med sitt företag hade sponsrat.
På helger, typ lördagar, brukar jag ofta vara rastlös mitt på dagen och då brukar jag alltid fråga pappa om vi kan göra något fast antingen brukar han vara upptagen eller så kommer vi inte på något bra. Så för EN GÅNGS SKULL hade jag så sjukt mycket att göra igår, lördag, jag skulle jobbat, pluggat jäkel, ridit, putsat allting, tvätta/göra Máni fin, packa, hämta massa grejer osv osv. DÅ smsar pappa och säger att han vill åka och shoppa. Shoppa. Jag kan tala om att det ordet går inte obemärkt förbi i mitt huvud! Jobbet hoppade jag över med orsaken att jag verkligen behövde fokusera på plugg men det slutade med att jag och pappa åkte till Borås för shopping. Vi köpte förstås mest nyttiga grejer till honom själv, men jag fick med mig en foderhink i härlig turkos färg hem. Glad tjej. Sen när vi nästan skulle åka hem sa han att han ville ha något till hundarna och då kom jag på att Hööks har 20% rabatt på alla hundgrejer så vi åkte dit. Väl där fick jag syn på "20% rabatt på alla ridstövlar"skylten. Såå efter lång utprövning fick jag med mig ett par hem (mot att jag putsar pappas fönster och trimmar hundarna igen hehe) Så när jag kom hem var jag superglad!!
Bild lånad från Hööks
Jag lyckades faktiskt plugga en stund, dock var jag verkligen tvungen att avbryta för att baka en kladdkaka? OKeeeej. Därefter åkte jag och mamma till stallet dit en ny häst hade anlänt. Stallägaren har hämtat hem en häst på foder nämligen, och då snackar vi häst. Bredvid en shettis och tre islandshästar såg han mest ut som ett monster. Så han fick gå i en hage ihop med shettisen och våra tre (alltså islandshästarna) gick i en egen hage för att Máni inte skulle förbruka alltför mycket energi på den nya hästen och sen vara alldeles för trött för tävling.
Jag, mamma och Anita red ut på en tur för att jag skulle få känna på Máni och mjuka upp honom lite. Vi red mest skritt och långsam trav och var ute i ungefär en halvtimme. När vi kom tillbaka var det mockning och höpåsar som gällde. Vi tvättade Mánis svans och borstade honom noga innan han fick gå ut i hagen med ett fleecefodrat regntäcke. Sen hade vi glömt det nya putsmedlet (som inte blir kletigt eller knarrigt) hemma så vi fick ta hem alla saker och putsa där. Vi satt uppe till 23.30, jättebra.. Daniel kom vid tiotiden och så fort han sa att han var på väg hämtade jag allergitablett och fixade ett glas vatten och detta mötte jag honom i dörren med. Han klarade sig rätt okej men det märktes ändå på honom att vi hade mycket hästlukt i huset.
Klockan ringde 5.40 imorse och jag som tänkte gått upp direkt blev sittande på sängkanten i någon slags koma i tio minuter. Medan jag åt havrefras gjorde mamma matsäck och sen vinkade jag Daniel hejdå. Vi var i stallet 6.30 och hämtade Máni i hagen. Även om Curt, den nya hästen, varit inne i stallet under natten märktes det på Máni att han var lite spänd och han tittade med stora ögon mot Curts box när jag borstade honom.
Lastningen gick snabbt, han tittade sig omkring några gånger men han backade bara en gång innan han gick hela vägen in. Vi skulle hämtat upp en kompis och hennes häst på vägen men hästen hade blivit sparkad på mulen och fått ett otäckt sår så det var bara min kompis som fick åka med. Jag tror allt att Máni blev besviken för han brukar alltid pussa på hennes häst.
När vi kom fram till anläggningen körde vi ut på den gräsplätten där parkeringen brukar vara, men OJ vilket misstag det var. Vi kom inte ens loss med bilen sen. När tre personer knuffade och mamma körde baklänges lyckades hon ta sig ut men transporten fick stå kvar till dagens slut då gårdsägaren drog ut den med sin fyrhjuling.
Min enda gren idag var som sagt V5 fyrgång. Eftersom jag satt i sekreteriatet ledde mamma omkring Máni i typ 10 min innan jag skulle sitta upp. Jag kände på honom endast i skritt i typ fem minuter och sen kallades vi till collecting ring. Jag fick på mig en blå hjälmbindel och inne på banan sen gick det skit. Tölten var tråkig utan energi och traven likaså. Dessutom ville han slå upp i tölt i traven så jag kunde inte pusha på honom. Skritten var inget särskilt och när det var dags för galopp var vi tre som var på banan samlade på en långsida och hästen framför mig började hoppa runt och stegra sig så jag vågade inte riktigt rida förbi, så Máni påverkades förstås och kastade sig flera gånger i pass istället för att göra ordentliga, snygga galoppfattningar. Han fattade också fel galopp en gång innan han (läs jag) kom rätt. Detta gav 1,5 poängs avdrag och slutpoängen i uttagningen blev 4,4. Jag lyckades precis (!) knipa sista platsen i B-finalen men det var bara ren tur eftersom det var fem stycken som fick 5,1 och alla dessa plus ytterliggare tre hamnade i A-finalen. Hade inte de fått samma poäng så hade jag inte haft en chans.
I B-finalen värmdes Máni upp på precis samma sätt. Skillnaden var att han var mycket mer avslappnad nu: istället för att söka tölt i traven så sökte han trav i tölten. Detta innebar att han blev lite för slapp i tölten: 4,0 men att jag kunde pusha honom mycket mer i traven: 4,5! Skritten kändes mjuk och energisk; 5,0 (!) och galoppen var jättehärlig, lugn men arbetsam: 5,0. Jag är så himla nöjd med de här poängen och jag kom tvåa av fem i finalen.
Jag är ganska glad för att jag inte red A-finalen i fyrgång för de var nio stycken på banan och det är trångt men det är också känsligt för Máni har ganska lätt för att sticka och när det är så många så är risken större eftersom man måste ligga så nära varandra..
Efter tävlingens slut plockade vi ihop allting. Inte helt ovanligt så var det jag och mamma som var kvar sist av alla funktionärer. Jag antar att det är för att vi ofta har mycket av grejerna med oss. Máni var lätt att lasta och jag gjorde det helt ensam. Eller jag gör det alltid själv men mamma brukar stå passiv vid sidan för då går han inte dit, men nu stod inte i närheten alls och det gick bra ändå. Happyface!
När vi kom tillbaka till stallet började tröttheten slå in men jag ignorerade den ett tag till för det var dags att låta M träffa sin nya hagkompis Curt. Han släpptes in till de andra hästarna på morgonen efter att vi hade åkt med M och det tror jag var bra, för då slapp M de värsta bråken och smällarna. Det är nämligen som så att Rodis har haft en mamma som låtit henne göra precis som hon vill. Vi skiljde aldrig direkt på Rodis och Grima (Grima som i Rodis mamma och Anitas häst) så Rodis har alltid varit högst i rang. Hon har aldrig gett vika för någon utomstående häst heller, så när Curt kom in i hagen skulle hon genast visa honom sin plats. Men det skulle hon inte gjort. Curt vände bakdelen till, smidig som en katt och sköt iväg en hejdundrande spark. Rodis lät sig inte stoppas och 'anföll' igen, för att mötas av en till spark. Då backade hon en stund och verkade väldigt konfunderad för ett sånt här beteende har hon ju aldrig mött på innan?! Hon provade igen men inte till någon nytta. Till hennes motvilja var det Curt som visade henne sin plats och på eftermiddagen var det en blåslagen, blodig Rodis med ett grovt nedbrutet ego som stod och surade i hagen. Hon vände sig hela tiden ifrån Curt och om hon råkade få honom i synfältet så blängde hon så surt, så surt.
Máni fick inte många chanser att hälsa på Curt, för den nyförälskade och högbrunstiga shettisen såg till att hålla dem isär. Det var okej att de stod någorlunda nära varandra men bara om de ägnade henne all sin uppmärksamhet! Annars tjöt hon och tjongade iväg bakbenen åt Curt för att han skulle förstå att det var hennes vilja som räknades. Konstigt hur en så liten häst kan styra en så stor häst?
Nu orkar jag inte skriva så mycket mer. Men många bilder kanske lättar upp en så lång text? :)
PUSS
Jag och mamma hade med oss en hel del grejer till tävlingen. Staket till collecting ring (och förstås till Mánis hage), två bord till caféet, partytält till caféet, en miljard lotteripriser som vår fina stallkompis Anita, och mamma med sitt företag hade sponsrat.
På helger, typ lördagar, brukar jag ofta vara rastlös mitt på dagen och då brukar jag alltid fråga pappa om vi kan göra något fast antingen brukar han vara upptagen eller så kommer vi inte på något bra. Så för EN GÅNGS SKULL hade jag så sjukt mycket att göra igår, lördag, jag skulle jobbat, pluggat jäkel, ridit, putsat allting, tvätta/göra Máni fin, packa, hämta massa grejer osv osv. DÅ smsar pappa och säger att han vill åka och shoppa. Shoppa. Jag kan tala om att det ordet går inte obemärkt förbi i mitt huvud! Jobbet hoppade jag över med orsaken att jag verkligen behövde fokusera på plugg men det slutade med att jag och pappa åkte till Borås för shopping. Vi köpte förstås mest nyttiga grejer till honom själv, men jag fick med mig en foderhink i härlig turkos färg hem. Glad tjej. Sen när vi nästan skulle åka hem sa han att han ville ha något till hundarna och då kom jag på att Hööks har 20% rabatt på alla hundgrejer så vi åkte dit. Väl där fick jag syn på "20% rabatt på alla ridstövlar"skylten. Såå efter lång utprövning fick jag med mig ett par hem (mot att jag putsar pappas fönster och trimmar hundarna igen hehe) Så när jag kom hem var jag superglad!!
Bild lånad från Hööks
Jag lyckades faktiskt plugga en stund, dock var jag verkligen tvungen att avbryta för att baka en kladdkaka? OKeeeej. Därefter åkte jag och mamma till stallet dit en ny häst hade anlänt. Stallägaren har hämtat hem en häst på foder nämligen, och då snackar vi häst. Bredvid en shettis och tre islandshästar såg han mest ut som ett monster. Så han fick gå i en hage ihop med shettisen och våra tre (alltså islandshästarna) gick i en egen hage för att Máni inte skulle förbruka alltför mycket energi på den nya hästen och sen vara alldeles för trött för tävling.
Jag, mamma och Anita red ut på en tur för att jag skulle få känna på Máni och mjuka upp honom lite. Vi red mest skritt och långsam trav och var ute i ungefär en halvtimme. När vi kom tillbaka var det mockning och höpåsar som gällde. Vi tvättade Mánis svans och borstade honom noga innan han fick gå ut i hagen med ett fleecefodrat regntäcke. Sen hade vi glömt det nya putsmedlet (som inte blir kletigt eller knarrigt) hemma så vi fick ta hem alla saker och putsa där. Vi satt uppe till 23.30, jättebra.. Daniel kom vid tiotiden och så fort han sa att han var på väg hämtade jag allergitablett och fixade ett glas vatten och detta mötte jag honom i dörren med. Han klarade sig rätt okej men det märktes ändå på honom att vi hade mycket hästlukt i huset.
Klockan ringde 5.40 imorse och jag som tänkte gått upp direkt blev sittande på sängkanten i någon slags koma i tio minuter. Medan jag åt havrefras gjorde mamma matsäck och sen vinkade jag Daniel hejdå. Vi var i stallet 6.30 och hämtade Máni i hagen. Även om Curt, den nya hästen, varit inne i stallet under natten märktes det på Máni att han var lite spänd och han tittade med stora ögon mot Curts box när jag borstade honom.
Lastningen gick snabbt, han tittade sig omkring några gånger men han backade bara en gång innan han gick hela vägen in. Vi skulle hämtat upp en kompis och hennes häst på vägen men hästen hade blivit sparkad på mulen och fått ett otäckt sår så det var bara min kompis som fick åka med. Jag tror allt att Máni blev besviken för han brukar alltid pussa på hennes häst.
När vi kom fram till anläggningen körde vi ut på den gräsplätten där parkeringen brukar vara, men OJ vilket misstag det var. Vi kom inte ens loss med bilen sen. När tre personer knuffade och mamma körde baklänges lyckades hon ta sig ut men transporten fick stå kvar till dagens slut då gårdsägaren drog ut den med sin fyrhjuling.
Min enda gren idag var som sagt V5 fyrgång. Eftersom jag satt i sekreteriatet ledde mamma omkring Máni i typ 10 min innan jag skulle sitta upp. Jag kände på honom endast i skritt i typ fem minuter och sen kallades vi till collecting ring. Jag fick på mig en blå hjälmbindel och inne på banan sen gick det skit. Tölten var tråkig utan energi och traven likaså. Dessutom ville han slå upp i tölt i traven så jag kunde inte pusha på honom. Skritten var inget särskilt och när det var dags för galopp var vi tre som var på banan samlade på en långsida och hästen framför mig började hoppa runt och stegra sig så jag vågade inte riktigt rida förbi, så Máni påverkades förstås och kastade sig flera gånger i pass istället för att göra ordentliga, snygga galoppfattningar. Han fattade också fel galopp en gång innan han (läs jag) kom rätt. Detta gav 1,5 poängs avdrag och slutpoängen i uttagningen blev 4,4. Jag lyckades precis (!) knipa sista platsen i B-finalen men det var bara ren tur eftersom det var fem stycken som fick 5,1 och alla dessa plus ytterliggare tre hamnade i A-finalen. Hade inte de fått samma poäng så hade jag inte haft en chans.
I B-finalen värmdes Máni upp på precis samma sätt. Skillnaden var att han var mycket mer avslappnad nu: istället för att söka tölt i traven så sökte han trav i tölten. Detta innebar att han blev lite för slapp i tölten: 4,0 men att jag kunde pusha honom mycket mer i traven: 4,5! Skritten kändes mjuk och energisk; 5,0 (!) och galoppen var jättehärlig, lugn men arbetsam: 5,0. Jag är så himla nöjd med de här poängen och jag kom tvåa av fem i finalen.
Jag är ganska glad för att jag inte red A-finalen i fyrgång för de var nio stycken på banan och det är trångt men det är också känsligt för Máni har ganska lätt för att sticka och när det är så många så är risken större eftersom man måste ligga så nära varandra..
Efter tävlingens slut plockade vi ihop allting. Inte helt ovanligt så var det jag och mamma som var kvar sist av alla funktionärer. Jag antar att det är för att vi ofta har mycket av grejerna med oss. Máni var lätt att lasta och jag gjorde det helt ensam. Eller jag gör det alltid själv men mamma brukar stå passiv vid sidan för då går han inte dit, men nu stod inte i närheten alls och det gick bra ändå. Happyface!
När vi kom tillbaka till stallet började tröttheten slå in men jag ignorerade den ett tag till för det var dags att låta M träffa sin nya hagkompis Curt. Han släpptes in till de andra hästarna på morgonen efter att vi hade åkt med M och det tror jag var bra, för då slapp M de värsta bråken och smällarna. Det är nämligen som så att Rodis har haft en mamma som låtit henne göra precis som hon vill. Vi skiljde aldrig direkt på Rodis och Grima (Grima som i Rodis mamma och Anitas häst) så Rodis har alltid varit högst i rang. Hon har aldrig gett vika för någon utomstående häst heller, så när Curt kom in i hagen skulle hon genast visa honom sin plats. Men det skulle hon inte gjort. Curt vände bakdelen till, smidig som en katt och sköt iväg en hejdundrande spark. Rodis lät sig inte stoppas och 'anföll' igen, för att mötas av en till spark. Då backade hon en stund och verkade väldigt konfunderad för ett sånt här beteende har hon ju aldrig mött på innan?! Hon provade igen men inte till någon nytta. Till hennes motvilja var det Curt som visade henne sin plats och på eftermiddagen var det en blåslagen, blodig Rodis med ett grovt nedbrutet ego som stod och surade i hagen. Hon vände sig hela tiden ifrån Curt och om hon råkade få honom i synfältet så blängde hon så surt, så surt.
Máni fick inte många chanser att hälsa på Curt, för den nyförälskade och högbrunstiga shettisen såg till att hålla dem isär. Det var okej att de stod någorlunda nära varandra men bara om de ägnade henne all sin uppmärksamhet! Annars tjöt hon och tjongade iväg bakbenen åt Curt för att han skulle förstå att det var hennes vilja som räknades. Konstigt hur en så liten häst kan styra en så stor häst?
Nu orkar jag inte skriva så mycket mer. Men många bilder kanske lättar upp en så lång text? :)
PUSS
Kommentarer
Trackback
