jennykaspersson

Det har gått lite mer än en månad sen mitt livs värsta kväll. Den kvällen jag var nära att förlora min bästa vän.

 

Máni har sen sina unghäst-år haft sarkoider, inkar, på insidan av sitt vänstra bakben. Fram tills för ett par år sedan har dom inte varit något problem,  utan bara varit bulor under skinnet där. Att dom spred sig till fler ställen på kroppen var från början inte heller något problem, det kom några fler bredvid dom första inkarna, sen kom det en mellan frambenen. Inken som kom på ena sidan av skapet var den första jobbiga inken. Flugorna var på den och när Máni sparkade för att bli av med dom nuddade han inken, så när skinnet spruckit upp fick den ingen chans att läka. Vi testade lite olika mediciner och huskurer men det blev bara värre. Nu har det gått ungefär ett år sen vi avslutade den sista huskuren.

 

September 2013 ringde jag mitt första samtal till Åby Hästklinik. Vi hade hittat en ny ink på ett mycket dumt ställe, nämligen längst fram på skapet, precis i öppningen kan man säga. Máni verkade ytterst obekymrad av den, men den sprack upp och blödde en del så jag och mamma tyckte att det var bäst att kontakta veterinär. Några dagar senare lastade vi Máni för undersökning. Veterinären tyckte inte att inken verkade vara till något besvär och hon uppskattade att den var för djup för att kunna opereras bort. Rådet blev att behandla inken med frysspray och blåspray. Fryssprayen skulle stoppa inken från att blöda och blåspray verkar tydligen hämmande för celltillväxten. 

 

• To be continued....